Det kan ta 15 år…

I en AB-artikel om svenska pojklandslaget i fotboll uttalar sig förbundskaptenen Roland Larsson om framgångsfaktorerna. Vad är det som gör att just detta lag blivit framgångsrikt? En förklaring han ger är att han förändrat sin ledarstil. Efter 15 år blev han äntligen mogen att våga släppa in spelarna i processen istället för att bestämma allt själv. Han säger:

– Delaktighet är en framgångsfaktor. Vi kan väldigt mycket fotboll, men det är alltid intressant att höra hur de som är på planen upplever det. Det är viktigt att man jobbar väldigt öppet, helt prestigelöst. Då kommer man överens och allt blir tydligare.

Det kan alltså ta 15 år innan man vågar agera prestigelöst som ledare. Tänk hur mycket framgång det kunde ha blivit om han hade vågat detta tidigare…

En fråga i sammanhanget är: varför är det så svårt att vara prestigelös? Är det svårare när man är yngre? Är man då mer rädd för att bli “påkommen” med att inte veta allt? Eller är det först när man vet tillräckligt som man vågar släppa – trots att det paradoxalt är då man skulle kunna bestämma själv… medan då när man är mer oerfaren borde ta mer hjälp av andra…? Om vi nu vänder till det lite.

Det kanske också helt enkelt är så, att det tar lång tid att utveckla riktigt bra ledarskap? Precis som med vilken hantverkare/konstnär/artist som helst kanske det krävs många års övning och prövning innan man är redo för de riktigt stora dåden. Vad tror du?

Hållbarhet…

FEKIS 2013, den företagsekonomiska ämneskonferensen för oss inom högskola/universitet, var temat Företagsekonomi för en hållbar värld. Som ofta blir man lite överraskade hur “alla” helt “plötsligt” verkar hålla på med det som konferensens tema är – denna gång hållbarhet. Och CSR.

Inte bara forskarna pratade om detta, utan även inbjudna personer från näringsliv och politik. Det fanns ingen tvekan om att hållbarhet är nödvändigt om man ska vara lönsam i framtiden. Förutom att det är enda vägen till att få kunder, så är det enda vägen att få den bästa arbetskraften.

VDn för ICA erkände dock att det finns ett visst glapp mellan uttalade värderingar och handling. Priset är fortfarande så pass viktigt att exempelvis det inte går att ta ut en krona mer för ekologisk mjölk. Professor Mats Alvesson från Lunds universitet noterade också att det är ju rätt svårt att få trovärdighet i en samtidig stor satsning på hållbarhet och internationalisering, med allt det resande som det senare innebär för ett universitets studenter och personal.

I en annan presentation framfördes stark kritik mot bristande hållbarhetsinsikter hos företagsekonomiska forskare/lärare och ett stort behov för att ändra synen på globalisering, tillväxt, effektivitet osv. Samtidigt som presentatören framhöll sin nya bok, som inte ges ut som e-bok utan i pappersform, tryckt i Egypten (eftersom det är billigare).

Lite roligt är det dock. Definitionen på ekonomi är ju läran om hushållning av begränsade resurser. Hur kan sådan hushållning inte handla om hållbarhet? Eller vad har ekonomerna egentligen sysslat med? Lite kan man tolka debatten som ett upprop för att företagsekonomer ska börja syssla med det som de från början skulle syssla med, dvs hushållning av, och inte längre fokusera på exploatering av begränsade resurser. Fast det är nog jag som tänker lite konstigt här kanske…

 

(Flummiga?) samtal om ledarskap

Vill du utvecklas som ledare? Söker du efter den där utbildningen som ska göra det där magiska tricket med dig? Blir du lite trött av allt surfande bland alla hundratals ledarutbildningar som erbjuds? Vet du inte hur du ska göra?

Du är inte ensam.

Därför jobbar vi nu med att ta fram en lite annan “produkt”. En som inte ska förstås som en utbildning, utan mer som ett samtal om ledarskap. Ett samtal som startar där du är och som sedan utvecklas efter hand genom interaktionen mellan deltagare.

Nej, det är inte “coachning” vi pratar om.

Vi tänker oss något som är lite friare i formen och som mer är ett gemensamt utvecklande. Ibland har jag lust att kalla det för “flummiga samtal om ledarskap”, eller “förvirrade samtal om ledarskap”.

Att fritt få prata om ledarskap. Åt alla håll och kanter. Där vi utmanar varandra i våra föreställningar. Men också leker med tankar och idéer om hur vi kan…

Vi är nämligen övertygade om att det gör oss bättre på att nå de mål som vi sedan ska uppnå som ledare. Paradoxalt? Kanske. Spännande? Definitivt.

Intresserad? Hör av dig till Magnus@calcarius.se, 0708183442.

 

Kursledare på kurs

Igår träffade jag ett gäng kursledare inom bostadsbranschen. Som vanligt var det lite speciellt att “hålla kurs för kursledare”. I fokus var kursledarens roll. Hur kan man förhålla sig till den? Vi pratade en del om dels kursledarens mål med sitt uppdrag, dels vad organisationen har för mål med kursledarens arbete. När det gäller senare fanns det inget uttalat, vilket gör att var och en får hitta sin egen roll.

Jag presenterade sedan tre olika “gestalter” som kan användas för att fundera kring sin kursledarroll: ledaren som instruktör, konstnär eller präst. Den är baserad på en bok av Hatch m fl (Three faces of leadership). Jag bytte ut manager mot instruktör. Det blev en bra diskussion där det kändes som att deltagarna kunde relatera till de olika gestalterna. Till och med idén om att man som kursledare agerade som frälsare tog fäste. Poängen med att hålla en kurs är kanske mer att “frälsa” deltagarna till företaget än att gå igenom ett faktastoff, även om det senare såklart inte får glömmas bort.

Vi pratade också en del om att hitta sin egen story och basera sitt kurslederi på den. För det krävs det att storyn hänger ihop, att den engagerar och att den känns äkta.

Alla var slutligen överens om att det ska vara kul att gå på en kurs. DET kändes tryggt att höra.

Släpp medarbetarna loss

Ofta sägs att förändringar tar tid och att man måste lägga mycket tid på planering, involvering och implementering. Även om det ofta nog är sant, så finns det en del teorier som motsäger detta. Det är bättre att gå fram snabbt och med stor kraft. Lite som att riva bort ett plåster… I dagens SVD berättas om reklambyrån Humblestorm som på en dag arbetade fram en ny logotyp, en skiss på en ny hemsida och förslag till förändringar på kontoret. Nyckeln låg i att involvera alla medarbetare. Vd Mernosh Saatchi släppte medvetet kontrollen.

“Det gör inget om det inte blir perfekt från början. Man kan alltid förbättra i efterhand”.

Detta gillar jag. Allt för ofta ska det mötas och planeras och grejas i det oändliga och så kommer man aldrig till skott. I IT-världen har begreppet prototyping funnits länge, t ex som en metod att få in feedback från användarna i utvecklingsarbetet. Det kräver att det finns halvfärdiga system (=prototyper) att testa och ge feedback på. En del knyter det till idén att det är rätt lätt att göra 80% rätt, men mycket svårt och tidskrävande att göra de sista 20%. Så, fort igång med de 80%, så det funkar och fila och pula sedan med resten.

Vad kräver då detta? Ja, givetvis måste man hamna ungefär rätt från början, så att justeringar kan göras inom den ram som byggts upp. Minst lika viktigt är dock att det finns ett klimat, en kultur, där det är ok att göra om och förändra. Kanske viktigast tror jag dock är insikten om att vägen framåt är tillsammans.

 

Ps. Se här för intressanta tankar kring hur prototyping kan användas för att göra städer bättre.

 

 

Imaginationens kraft

Erik Niva skrev i Aftonbladet hur en fotbollsarena inte längre var en fotbollsarena utan en fantasifabrik. Det leder i sin tur till att spelarna i Borussia Dortmund skapar stordåd de egentligen inte skulle kunna skapa. En parallell finns till hur Manchester United kallar sin arena Old Trafford för Theater of Dreams. Det sägs att nya spelare tas på en rundtur på arenan och sedan får frågan om de är redda att “perform” på teatern.

Ett sätt att beskriva detta är att använda uttrycket imaginationens kraft. Vårt agerande styrs av våra föreställningar, vår fantasi. Ju mer vi kan “imaginera” i en viss riktning, desto mer kan vi faktiska skapa det vi drömmer om. En del tror inte på detta. Förmodligen har de aldrig fått uppleva det som sker när man lyckas imaginera. De har inte känt den kraft som kan uppstå i ett rum när man plötsligt lämnar den nuvarande fantasin och träder in i en ny fantasi, en ny värld.

Som jag sade till ett gäng rektorer för ett tag sedan: Visst är väl skolan den roligaste platsen man kan vara på? För där kan man ju göra det roligaste som finns – lära sig saker.

En del förstod inte alls vad jag pratade om och hänvisade till att det bara är en del barn som känner lust. Andra såg att det kanske var så det ju borde vara. Och tänk om många skulle börja tänka i den riktningen… att verkligen göra skolan till den roligaste platsen man kan vara på… Tänk vad som skulle kunna hända då…

Sagt om boken Organisering och ledning

Här är en kommentar från Sara, en chef inom offentlig förvaltning, som för ett tag sedan läste min bok Organisering och ledning och som på sin blogg skrev:

“Vår huvudbok, Magnus Forslunds Organisering och ledning är otroligt lättläst, med en personlig touch som inte blivit för mycket än, efter 180 sidor. För mina mer akademikerskeptiska kolleger ska jag någon gång läsa upp slutklämmen på avsnittet om rekrytering i kapitlet HRM – att leda och utveckla individer:
“Ingen vill hoppa i galen tunna och ingen vill att en galning hoppar i ens egen tunna.”
I sitt sammanhang är detta en helt relevant anmärkning.”

Förutom att det är roligt att hon upplevde bokens personliga touch positivt, så är det roligt att hon gillade citatet. Det kom som en ingivelse när jag satt och skrev och jag kom att gilla det. Jag kunde se bilden framför mig av hur den där “galningen” hoppar ner och gör det så obekvämt för oss i vår tunna. Där, där det är så trångt, så tunnan kränger och far. Och vatten som skvalpar över. Och vår fot blir trampad på, där, där nere under ytan. Och det blir smutsigt och grumligt vatten…. Ja, ungefär så.

Nya upplagan ute!

Organisering och ledningNya upplagan av Organisering och ledning är nu ute. Denna gång på Liber. Köp den t ex via Adlibris. Läs ett smakprov . Boken kan läsas av alla som är intresserade av organisering och ledning. Du behöver inte vara akademiker, även om boken är skriven för att användas i undervisningssammanhang, bl a på universitet. Trevlig läsning!

 

Lite säljtext 🙂

HUR LEDER MAN EN FRAMGÅNGSRIK ORGANISATION? Går det ut på att skapa ordning och reda eller på att hantera oordning – eller kanske både och? Denna grundläggande lärobok i organisationsteori behandlar traditionella frågor om mål, strategi, struktur, kultur, HRM, grupper och ledarskap. Dessutom behandlas förändrings- och förnyelseprocesser, entreprenörskap, verksamhetsstyrning och symbolisk ledning. Boken bygger på såväl klassisk som modern forskning, med många svenska exempel.

 

Sagt om första upplagan:

Jag ville bara skriva några rader och tacka för en riktigt bra bok! Introduktionen till varje kapitel har underlättat att placera det lästa i “rätt fack” och kunskapsnivån har varit jämn hela vägen. Är också glad för den höga språkliga kvaliteten genom hela boken. – Student vid Örebro universitet

Denna bok skiljer sig genom den tydliga forskningskopplingen samtidigt som den riktar sig till praktiskt verksamma ledare. – Lärare på högskola

Jag kan inte sluta jobba!

En inspirerande kvinna berättade idag hur hon inte kan sluta jobba, trots att hon skulle kunna klara sig på sina hobbyverksamheter. Men hon tycker det är så roligt att gå till jobbet. För två år sedan fick hon nytt jobb på en folkhögskola: “det bästa jobb man kan ha”, så inte kan hon sluta nu.

Tänk om vi alla kunde känna så hela tiden. Kanske för optimistiskt …

Som en deltagare på dagens föreläsning uttryckte det, när man ger en person ett besked om att det inte går att göra något mer… är det inte så lätt att få det till en positiv upplevelse. Livet är strunt ibland. Men det som han och många andra i hans organisation verkar kunna göra, är att ändå göra det till en så “god” upplevelse det kan bli.  Mer kan vi inte begära. Mindre ska vi nog inte begära heller. För det vore slöseri med vår tid här på jorden. Och vi har inte mer tid att slösa bort. Det får räcka nu. Nu är det dags för något annat.

 

Rekryteringsmetoder

Det finns nu en lista på vilka företag som det är “tuffast” att gå på anställningsintervju till. Sajten Glassdoor.com som sägs ligga bakom listan, är en sajt jag helt missat. Här lägger personer ut frågor som de fått vid anställningsintervjuer. Det finns listor på de märkligaste frågorna de fått, som…

  • “If Germans were the tallest people in the world, how would you prove it?” (HP)
  • “What do you think of garden gnomes?” (Trader Joes)
  • “If you were a Microsoft Office program, which one would you be?” (Summit Racing Equipment)

Ja, läs vidare själva.

Jag tycker det vore lite kul om de också ställde frågan: “What do you think of recruiters asking weird questions?”. Eller inte.

Ser man till mängden information som finns på sajten, kan man få intrycket att det nog lätt kan bli så att man inte har tid att söka något jobb, om man nu ska sätta sig in alla de frågor och andra tester som företagen utsätter de sökanden för.

Lite känns det också som att sajter som denna bidrar till att företagen blir allt mer absurda i sina metoder att bringa de sökande ur balans, och få fram “hur de verkligen är”. Vem vet, kanske kommer det snart berättelser om att sökanden får göra övningar/tävlingar som hämtade ur Robinson eller Big Brother. Eller vänta, det kanske redan sker…?